I senaste numret av Kommunalarbetaren finns en intervju med IF Metalls Stefan Löfven i vilken han backar en aning i frågan om kvinnopotterna. "Utfallet av jämställdhetspotterna är helt okej" säger han och tycks numera inte längre avvisa en liknande samordning inför nästa avtalsrunda. Han är dock kritisk till själva "insamlingsmodellen" för dessa potter, men diskuterar inte saken närmare än så. Kan det kanske vara hotet om att beröva industrin dess normerande roll som pressat Löfven att sätta samordningen med de andra LO-förbunden (av vilka en klar majoritet försvarar kvinnopotterna) framför sin egen ovilja mot dessa potter. För nog kan man forfarande se spår av en ovilja hos Löfven, inte minst när han får frågan hur man bör gå tillväga för att komma tillrätta med löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Han svara då dels att: "Individuella löner där en arbetsledare avgör gör kvinnorna till förlorare". Detta har han naturligtvis rätt i, men det adresserar inte frågan om löneskillnader mellan kvinnodominerade yrken och mansdominerade yrken. Hans andra svar handlar om att "Utbildning är A och O". Men om sättet att komma tillrätta med de låga lönerna i kvinnodominerade yrken (man skulle lika gärna kunna säga de låga lönerna i låglöneyrken) är utbildning, så är det ju en arbetsmarknadspolitisk fråga eller kanske utbildningspolitisk fråga, men inte en facklig fråga. Man skulle kunna fråga sig vad Löfven överhuvudtaget ser för anledning för personliga assistenter, kokerskor, tvätterskor etc att vara medlemmar i facket.